Modet för män har länge präglats av en viss fjollighet, framför allt under new rave-perioden då halva Södermalm klädde sig i rosa träningsoveralljackor och t-shirts med tigrar på. Som tur är den perioden till ända och vi ser nu ett mer klassiskt maskulint mode. Det går naturligtvis att vara precis lika fjollig i kostym som i tajts, men det klassiska modet präglas ändå av ett kvalitetstänkande. Indikationer på detta är bl.a. att japanska avantgardemärket Comme des Garçons, de med hjärtat med ögon, samarbetat med klassiska nordiska märken som danska SNS Herning, som stickar fiskartröjor, och norska trikåtillverkaren Hammerthor. Det klassiska franska arbetarmärket Le Laboureur har också fått ett uppsving, ungefär som Carhartt för 15 år sedan, och ska fräschas upp i samarbete med häftiga designers.
Fördelar och nackdelar
Det här är naturligtvis både bra och dåligt. Det är bra att märken som alltid satsat på kvalitet får ett uppsving – just nu säljer de Lundhagskängor i hippa Stockholmsbutiker – men risken ökar att de ska börja tumma på kvaliteten för att kunna producera mer och tjäna mer pengar. Det här har redan hänt med en hel del lyxmärken, som i och för sig inte hade ett pris som stod i rimlig proportion till kvaliteten innan heller. Men nu har många av dem flyttat tillverkningen till Asien, och det viktigaste har blivit att producera kläder och accessoarer med stora loggor på, för det är vad som går hem på marknaderna där. Carhartt sänkte kvaliteten rejält när de flyttade tillverkningen från Dearborn utanför Detroit, och något liknande kan hända med le Laboureur och andra klassiska kvalitetsmärken som nu blir populära.
Vi ser alltså att intresset för kvalitet ökar, åtminstone i vissa kretsar. Samtidigt är frågan om det här kommer att göra det lättare att hitta vettiga grejer till rimliga priser. Ett storpack kalsonger av bra kvalitet för 200 kr verkar vara ett minne blott numera.
